Koloniträdgårdar började på ett organiserat sätt anläggas i Stockholm år 1906. Initiativtagare var den socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen och hennes väninna Anna Åbergsson. Bland de första koloniträdgårdarna som skapades i Stockholm fanns Söderbrunns koloniområde på Norra Djurgården, invigt 1905 och fortfarande i drift. Kolonirörelsen i allmänhet hämtade sina förebilder från Tyskland, men för Stockholms del var koloniträdgårdarna i Köpenhamn den främsta förebilden.
År 1906 bildade Anna Lindhagen och Anna Åbergsson föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm. Organisationens syfte var att främja anläggandet av koloniträdgårdar i huvudstaden. Föreningen lades ned 1921 och omvandlades 1924 till Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar (FSSK), där Anna Åbergsson blev föreningens ordförande.
Kolonirörelsen har genomgått flera förändringar, från att bidra till folkhälsan och genom nyttoodling trygga livsmedelsförsörjningen i kristider, till att främst fungera som rekreationsplatser för stressade storstadsbor. Trots att vissa koloniträdgårdar försvann och andra hotades av rivning, har det under hela 1900-talet kontinuerligt tillkommit nya kolonilotter.
År 2010 fanns i Stockholmstrakten drygt 10 000 kolonilotter fördelade på cirka 150 områden. Det största av dem är Skarpnäcks koloniområde i södra Stockholm med 554 lotter. Den nyaste anläggningen är Årstafältets koloniområde, som invigdes i september 2003.
På Anna Lindhagens initiativ bildades 1906 Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm, föregångaren till dagens Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar (FSSK). Anna Lindhagen blev föreståndare och Anna Åbergsson kassör. När Stockholms stad övertog verksamheten 1921 efterträdde Anna Åbergsson Anna Lindhagen som föreståndare.
Avgörande för introduktionen av koloniträdgårdar i Stockholm var Anna Lindhagen. Under ett besök i Köpenhamn år 1903 fick hon se flera danska koloniträdgårdar, bland annat Frem (Framåt). Mötet gjorde ett starkt intryck på henne:
”Det var ju storstadsmänniskor som gingo omkring och ansade och skötte om sina små jordområden. Det var som om man varit på riktiga landet, där var och en har sin lilla bit att se till.”
På hennes fråga ”vad är det här?” fick hon svaret: ”…det er kolonihaver.”
Väl tillbaka i Stockholm upptäckte hon att det redan fanns trevande försök med koloniträdgårdar, bland annat på Kungsholmen och Södermalm. Där hade privatpersoner hyrt mindre markbitar för att odla nyttoväxter som rotfrukter och grönsaker. Idén hade även fått fotfäste i Malmö och Landskrona, där kolonier funnits sedan 1895.
År 1904 lyckades Anna Lindhagen övertyga Kungliga Djurgårdsförvaltningen om att koloniträdgårdar borde prövas på ett mer organiserat sätt i huvudstaden. Hon arrenderade mark vid Lilla Värtan på Norra Djurgården och lät 1905 anlägga Stockholms första organiserade koloniträdgård, Värtans koloniområde. Samma år tillkom Fredhälls trädgårdskoloni och Stadshagen på Kungsholmen, områden som i dag inte längre existerar.
År 1905 anlades däremot Stockholms äldsta fortfarande existerande koloniträdgård på Norra Djurgården: Koloniföreningen Söderbrunn.
Året därpå bildades Barnängens koloniträdgårdsförening och Eriksdalslunden, båda på Södermalm. Båda finns fortfarande kvar, även om Barnängen i dag är starkt förminskat. Dessa tidiga koloniträdgårdsområden i Stockholm omfattade omkring 600 lotter och hade samtliga Köpenhamns Frem som förebild.
Anna Lindhagen
Anna Åbergsson